Vad händer med soporna, och hur mycket återvinns?

År 1898 kördes Stockholms sopor på räls ut till Lövsta och lastades av på en bank ovanför en inhägnad.⁸ Under banken betade ett hundratal grisar i högen.⁸ Matavfallet blev foder, och foderet blev mat igen. Det var cirkulär ekonomi innan uttrycket fanns, och det var inte trevligt.

Den här artikeln följer vad som händer med soporna i dag, och räknar hur mycket som faktiskt blir nytt material. Vad avfallsförbränningen ger tillbaka i form av el och värme räknas i S4:E1 Clean Energy.

Ordningen lagen sätter

Miljöbalken anger i vilken ordning avfall ska behandlas. Den som ansvarar för behandlingen ska först förbereda avfallet för återanvändning, i andra hand materialåtervinna det, i tredje hand återvinna det på något annat sätt, och i sista hand bortskaffa det.⁹ Steget före de fyra, att förebygga att avfallet alls uppstår, ligger tidigare i samma balk.⁹

Två definitioner ur lagtexten gör resten av artikeln exakt. Att materialåtervinna avfall betyder att upparbeta det till nya ämnen eller föremål som inte ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial.⁹ Förbränning är alltså per definition inte materialåtervinning, hur mycket energi som än tas till vara. Återanvändning betyder att en produkt som inte är avfall används igen för samma funktion.⁹ Att lämna en fungerande stol vidare är återanvändning. Att mala ner den till spånskiva är materialåtervinning.

Två tal, fyrtio gånger isär

Det kommunala avfallet och det samlade

Det tal de flesta känner igen är det kommunala avfallet. Sverige gav upphov till 428 kilo per invånare under 2024.² Kategorin är vidare än hushållens soppåse och rymmer bland annat utsorterat avfall och liknande avfall från verksamheter.^{2, 9}

Det tal nästan ingen nämner är det samlade avfallet. Under 2024 uppkom 181 521 400 ton avfall i Sverige, alltså 17,1 ton per invånare.^{1, 7} Det kommunala avfallet motsvarar omkring 2,5 procent av den totala avfallsmängden.^{1, 2}

Gruvavfallet dominerar båda tabellerna

Skillnaden består till största delen av sten. Näringsgrenen utvinning av mineral gav 139 301 000 ton, alltså 76,7 procent av allt avfall i landet, och nästan allt av det är gråberg och anrikningssand som läggs upp i sandmagasin och på varphögar vid gruvan.¹ Byggverksamheten kom på andra plats med 16 279 000 ton.¹

För hela landet ser bilden helt annorlunda ut. Av de 180 479 400 ton avfall som behandlades 2024 gick 37,3 procent till deponering och 33,6 procent till annat bortskaffande.¹ Konventionell materialåtervinning stod för 2,4 procent och förbränning med energiåtervinning för 4,6.¹

Den tabellen ser ut som ett misslyckande och är i praktiken en beskrivning av gruvdriften. Också i kategorin annat bortskaffande var 60 551 000 av 60 561 000 ton mineralavfall.¹

Nästan allt som deponeras är sten

Av det avfall som behandlades i Sverige 2024 gick 67 407 000 ton till deponi, alltså mer än en tredjedel.¹ Det låter som ett underkännande av svensk avfallshantering, och det är det inte.

Av de 67 407 000 tonnen var 67 015 000 ton mineralavfall, alltså 99,4 procent.¹ Det icke-mineraliska avfall som deponerades var 392 000 ton, ungefär 37 kilo per invånare och år.^{1, 7} Av det kommunala avfallet deponeras i praktiken ingenting: Eurostat anger 3 kilo per invånare för Sverige 2024 i kategorin deponering och annat bortskaffande, mot 110 kilo i EU som helhet.⁵

Sverige deponerar alltså mer än en tredjedel av sitt avfall räknat i vikt, nästan allt av det är sten från gruvorna, och av det kommunala avfallet deponeras tre kilo per person och år.^{1, 5}

Vart det kommunala avfallet tar vägen

För det kommunala avfallet finns ett fullständigt flöde. Av de 4 535 000 ton som behandlades 2024 gick 46,7 procent till materialåtervinning eller förberedelse för återanvändning, alltså omkring 2 118 000 ton.² Till energiåtervinning gick 52,6 procent, alltså omkring 2 385 000 ton, och 0,7 procent till övrig behandling.²

Knappt hälften av det kommunala avfallet blir alltså nytt material och drygt hälften blir fjärrvärme och el.² Var den elen tar vägen räknas i den första episoden i det här området.

Insamlat är inte återvunnet

Nästan varje samtal om återvinning blandar ihop två saker: att lämna något i rätt kärl, och att materialet faktiskt blir nytt material. Naturvårdsverkets flödesbild för 2024 gör skillnaden mätbar, och trä är det renaste beviset.²

Allt separat insamlat träavfall i det kommunala flödet 2024, alltså 123 000 ton, gick till energiåtervinning.² Noll ton materialåtervanns. Insamlingsgraden var hundra procent och materialåtervinningsgraden noll.²

Samma glapp finns i mildare form överallt. Elutrustning samlades in till 95,8 procent och materialåtervanns till 72,0.² Batterier 95,8 respektive 79,2 procent. Plast 51,4 respektive 31,1. Matavfall 54,1 respektive 50,4. Trädgårds- och parkavfall 89,6 respektive 54,3.² Minst är glappet för glas: 86,4 procent insamlat och 82,6 procent materialåtervunnet.²

Glaset visar också varför materialet spelar roll. Glas är homogent, sorteras i två färger och smälts om till nytt glas.^{3, 10} Plast är inte ett enda material utan en familj av material, och EU:s beräkningsregel kräver att den är separerad efter polymerer innan den räknas som återvunnen.³

Textilierna är det största hålet. Under 2024 uppkom 72 000 ton textilavfall och 18 000 ton samlades in separat.² Kravet på separat insamling av textil infördes den 1 januari 2025 och syns därför inte i det årets tal.^{6, 11}

När talet är 99 procent är nämnaren fel

Under 2024 materialåtervanns 99 procent av pappersförpackningarna och 98 procent av glasförpackningarna som satts på den svenska marknaden.² Det låter som ett fulländat system.

Naturvårdsverket skriver själv att det snarare är en varningssignal. En materialåtervinningsgrad nära hundra procent tyder på att den rapporterade mängden på marknaden är underskattad, eftersom både glas och papper också ligger i restavfallet som går till förbränning.² En orsak myndigheten pekar ut är producenter som inte rapporterar vad de sätter på marknaden.²

Beviset står i samma tabell. Det samlades in 229 447 ton glasförpackningar under 2024, medan bara 222 064 ton rapporterades som satta på marknaden.² Mer samlades in än vad som såldes. För papper blir konsekvensen ett negativt tal i myndighetens egen tabell, alltså minus 7 550 ton pappersförpackningar i restavfallet.²

Naturvårdsverket räknar därför upp den tillförda mängden med hjälp av plockanalyser. Då faller glas från 98 till 83 procent, papper från 99 till 82, och totalen från 76 till 66.² Myndigheten tillägger att även de uppräknade talen troligen är underskattade.²

Förbehållet gäller de här talen och inte återvinningsmått i allmänhet. För glas- och pappersförpackningar 2024 varnar Naturvårdsverket för att den rapporterade mängden satt på marknaden kan vara underskattad, vilket kan göra de beräknade återvinningsgraderna för höga.² Myndigheten som publicerar talet skriver det själv.

Räknesättet som ändrades 2020

Den svenska rapporterade materialåtervinningsgraden för plastförpackningar var 53,2 procent 2019.¹² Två år senare var den 23,8 procent.¹² Metodbytet gör att återvinningsgraderna före och efter ändringen inte är direkt jämförbara.

Var återvinningen mäts

Räknesättet ändrades. Kommissionens genomförandebeslut från den 7 juni 2019 slog fast att materialåtervinning som huvudregel ska mätas vid den punkt då avfallet går in i själva återvinningsförfarandet, inte när det samlas in.³ Beslutet gäller från referensåret 2020.^{2, 3}

Beräkningspunkterna är påfallande konkreta. Glas räknas när det sorterade glaset går in i en glasugn, metall när den går in i ett smältverk, papper när det går in i en massaprocess, plast när den separerats efter polymerer och går vidare till pelletering eller formgjutning, och trä när det går till spånskivetillverkning eller kompostering.³ Allt som faller bort mellan kärlet och ugnen räknas därmed bort.

Följderna av bytet

Följden är att tal från före 2020 och tal från 2020 och framåt aldrig får läggas i samma tidsserie utan att brottet skrivs ut. SCB har löst det genom att lägga statistiken i tre skilda tabeller.¹³

Samma beslut innehåller en vändning värd att känna till. Metall som separeras ur bottenaskan efter förbränning får räknas som materialåtervunnen enligt en särskild metod.³ Det förklarar varför metall är det enda materialslaget i den kommunala flödesbilden där återvunnen mängd, 179 000 ton, är större än separat insamlad mängd, 172 000 ton.²

Hur långt cirkeln sluter sig

Allt ovan handlar om avfall. Frågan i episodens namn handlar om något större: hur mycket av materialet som samhället använder som kommer från material som redan varit i omlopp.

Ett land som deponerar tre kilo kommunalt avfall per person och år, och som samlar in 86 procent av sitt glas, hämtar alltså ungefär nio tiondelar av sin materialanvändning ur ny utvinning.^{2, 4, 5} Räknat per invånare använder Sverige omkring 22,8 ton material per år.¹⁴

Skillnaden mellan de två bilderna är ingen motsägelse. Avfallsstatistiken mäter vad som händer med det som redan har blivit avfall. Materialåtervinningsgraden i ekonomin mäter hur stor del av hela materialflödet det utgör, och det flödet domineras av byggmaterial, malm, sand, grus och biomassa, som inte återvinns i samma utsträckning som glasburkar.

Vad talen inte säger

Fyra årgångar är i omlopp samtidigt. Talen för 2024 finns bara i statistikdatabasen sedan den 15 juni 2026, medan myndighetens egna sammanfattande sidor fortfarande beskriver 2022, då totalen var omkring 164 miljoner ton.^{1, 15, 16} Att blanda de två är den enklaste felkällan i ämnet.

Ett andra metodbrott finns i det kommunala avfallet, där materialåtervinningsgraden gick från 39 till 47 procent mellan 2023 och 2024 på grund av ändrad rapportering och inte enbart av förändrat beteende.²

Och uppkommet avfall och behandlat avfall är två olika mätningar som myndigheten själv avråder från att jämföra direkt, eftersom avfall kan lagras, importeras och exporteras mellan de två punkterna.¹⁷

Alla episoder i det här området finns på Season 4, Climate & Resource Scarcity.

Utbildning, inte rådgivning.